BELGISKA VALLHUNDAR

Indelas i fyra olika varianter

TERVUEREN

GROENENDAEL

MALINOIS

LAEKENOIS

Dessa skiljs åt på grund av olika pälslag och färg

TERVUEREN: är långhårig med nyanser från röd, brun till grått. Den skall helst ha svart mask. Den är till antalet störst, av de belgiska vallhunds varianterna i Sverige. Den första Tervueren kom till Sverige 1958 ..

GROENENDAEL: är långhårig, hel svart, det kan förekomma lite vitt på bröst och tår. Groenendaelen kom först av varianterna, till Sverige 1951. Den placerades då under gruppen sällskapshundar, några år senare flyttades den över till brukshundar och i dag är den placerad i gruppen vallhundar.

MALINOIS: är korthårig, rödbrun med svart mask. Den första Malinoisen kom till Sverige 1974. Den är ganska ovanlig i Sverige, men ute på kontinenten är Malinoisen enormt populär och framgångsrik som bruks och tjänstehund.

LAEKENOIS: är strävhårig och ser nästan krullig ut och den gulbrun. Laekenoisen skiljer sig mest i utseende jämfört med de andra. Den kom till Sverige så sent som 1984. Laekenoisen är ovanlig i hela världen. Den sägs vara en bra vakt hund.

Dessa hundar har gått om energi och älskar att jobba, med lydnad, agility, bruks mm. Utan regelbunden aktivering blir dessa hundar lätt så kallade "problemhundar".

OM BELGISKA VALLHUNDAR KAN OCKSÅ NÄMNAS

Att rasen togs fram av en veterinär som hette Röln på 1800-talet.

Belgarna har ett mjukt sätt mot ägarna.

Det är sällan man behöver uppfostra dessa hundar med andra medel än rösten, bestämdhet och kärlek.

Man kan eventuellt likna belgarna vid ett plommon (mjuka utanpå och hårda inuti). Med det menas: de älskar att spela rädda och busa och lyckas ofta få det att se ut som om de är rädda för sin förare eller ägare. Det kan göra att den som inte känner till rasen tror att det handlar om en vek hund, hundras eller en misshandlad hund, men det är inte riktigt så, oftast inte i alla fall.

Tervueren och Groenendael är de som är allra närmast släkt. Två Tervueren kan få en eller flera Groenendael valpar och två Groenendael kan få tervueren valpar, även om det inte är speciellt vanligt förekommande i dag. Kanske är en stamfader som levde på 1800-talet, skyldig till det (Duc de Groenendael) var Groenendael men finns som stamfader även till en hel del Tervueren.

Mankhöjden var på 1800-talet något lägre än i dag. I dag är ideal höjden 62 cm för hanar och 58 cm för tikar.

Krav som önskas vid utställningar är:

Att hunden är av ideal höjden med variation på +4 cm, -2 cm.

Och att de är kvadratiska, med det menas att höjden och längden är den samma.

Ögonen skall vara mandelformade och mörkt bruna.

Öronen skall vara ganska små, triangel formade och sitta tätt.

Kroppen skall vara kraftigt byggd, utan att se klupig ut.